tysklandssvenskan

Jag kunde inte låta bli att göra ett kollage till. Känner att det här kommer att ta upp mycket av min tid framöver.

Hittade en rolig sida idag när jag hade lite tid över. Här kan man enkelt sätta ihop en outfit eller helt enkelt få lite inspiration till nästa shoppingtur. Så här skulle jag vilja klä mig i vår.

Nu är det åter vinter här. Det har snöat oavbrutet i två dagar sa nu har det kommit knappt 20 centimer snö på gatorna. Här tycker jag att det är läge att börja ploga. Men det verkar inte tyskarna hålla med om. Imorse när jag gick till jobbet var det så mycket snö på vägarna att bilarna liksom stakade sig fram. Då rör det sig ändå om vägarna mitt i stan så det är ju en del trafik där. Dessutom blir tyskarna upprörda och förvånade när det blir trafikkaos. "Ja, det är verkligen inte mitt fel att jag är så försenad. Det är ju snö ute! Klart att det inte går att ta sig fram då". När jag bodde i Linköping så var till och med cykelbanorna plogade klockan sju på morgonen. Här har man alltså inte ens lyckats få bort snön från huvudvägen innan rusningstrafik. Låter inte helt smart med tanke på biltätheten här. Igår såg jag en liten skåpbil med en stor borste fram. Jag tror att det är deras främsta vapen mot snöiga vägar. Verkar fungera sådär.

Nu har det ju gått några dagar sedan premiären av Melodifestivalen men jag tänkte ändå att jag skulle ta och skriva några rader om mina intryck. Först och främst måste jag säga att det var en besvikelse. Kvaliteten på låtarna var så låg att man började fundera på hur de låtar som inte kvalificerade sig lät. Mycket märklig blandning och det mesta var så slätstruket att tävlingen aldrig riktigt kom igång. Det märktes också att tre programledare är minst en för mycket. Det blev rörigt och svårt att koncentrera sig på en central roll. Dessutom bidrog Christine Meltzers blotta närvaro till en obehaglig rysning i kroppen. Skrikig, fånig och pratade som ett barn. Måns var väl helt ok men killen är ju präktigheten personifierad så det blev lite tillrättalagt så fort han gjorde entré. Bäst i sammanhanget var definitivt Dolph. Han var så fel att det blev rätt. Han pratade som Buzz Lightyear i Toy Story och hans repliker var ungefär lika omfattande som dem han tilldelats i sina filmer. Men han bjöd verkligen på sig själv och det ska han ha cred för. Största pluset för i år är att de har tagit bort tramset med duellerna. Nu kändes det effektivare och det blev inte bara ett stort ringa-in-och-rösta-program. Bra också att det bidrag som fått flest röster gick direkt till final.

Så en liten sammanfattning av låtarna:

Ola - Unstoppable: Tråkig låt som inte fastnar. Ola kändes dessutom väldigt obekväm på den stora scenen. Bäst var pianoslingan som gick igen i hela låten.
Jenny Silver - A Place To Be: Vad säger man? Så mycket sämre än det här kan det inte bli. Märklig låt, ingen tydlig refräng och en scenklädsel som inte var av denna värld.
Linda Pritchard - You're making me Hot-Hot-Hot: Kvällens bästa show och även den enda låt som har fastnat i mitt minne. Lite synd att den inte gick vidare till Andra Chansen iaf.
Pain of Salvation - Road Salt: Kvällens bästa låt, dock helt fel i dessa sammanhang. Kommer troligen inte ha så stor chans att gå vidare i nästa omgång. Men en bra låt helt klart.
Anders Ekborg - The Savioir: Anders har en bra röst, inget snack om saken. Men låten var ju som hämtad ur en musikal och det blev lite väl mycket teaterspelande. Lite för svulstig för min smak. 
Jesscia Andersson - I did it for love: Klassisk Disney-ballad, fast med mindre känsla. Tråkig och slätstruken och Jessica gjorde ett alldeles för blekt framträdande för att få det något så när intressant.
Frispråkarn - Singel: Haha! Ett av de största bottennappen i Melodifestivalens historia. Extremt dålig "låt". Killen kändes inte ens trovärdig som hiphopare i sin röda cardigan. Tur att hans resa tog slut snabbare än kvickt.
Salem Al Fakir - Keep on walking: Jag har aldrig varit något fan av Salem och tycker även att denna låt var ganska intentsägande. Ett plus dock för att han kör på sin stil. Det kändes inte som en låt som hade skickats in enbart för att vara med i Melodifestivalen. Salem var dessutom trovärdig i sitt framträdande.

Ja det var mina tankar kring årets första delfinal. Jag hoppas att det tar sig och blir bättre startfält de kommande veckorna. Annars kan vi nog glömma att få en bättre placering i ESC.

Jag tror att vissa människor har ett visst behov av att alltid få ha rätt och dessutom belönas för det. Idag på jobbet var det en kund som skulle köpa en tvål som fanns precis vid kassan. På tvålen satt det en liten nallebjörn i tyg. Priset för denna ädla vara var cirka 80 kronor. Liste mastigt för en tvål kan tyckas men vill man lägga pengarna på såna saker så är det helt ok. Nu visade det sig dock att tvålen var lite skavd i ena hörnet. Detta ska naturligtvis inte passera obemärkt förbi. En försäljare letas upp och kunden påtalar att tvålen är skadad. Försäljaren visar då att det finns fler likadana tvålar och att kunden kan ta en av dem. Men nej, kunden ska ha den skavda tvålen men med prisavdrag. Försäljaren påpekar då att så länge det finns flera tvålar som är hela så kan hon inte ge någon rabatt. Kunden ger sig inte. Till slut ger försäljaren med sig och ger kunden 10% i rabatt, det vill säga 8 kronor. Hur orkar man ens diskutera en sån sak för att tjäna 8 kronor? Det övergår mitt förstånd. Man är villig att lägga 72 kronor på tvålen men inte 80? Eller köper man av princip trasiga saker för att få nöjet att strula med personalen och dessutom dra ut på köpet med åtskilliga minuter? Jag vet inte. Dock vet jag att jag aldrig skulle köpa en tvål för 80 kronor, skavd eller ej.

Igår gjorde jag något som jag borde ha gjort för länge sedan. Jag storrensade min garderob. Det har behövts under en längre men jag har alltid skjutit upp det eftersom det kräver ett visst arbete och det gäller att vara hård mot sig själv. Men efter måndagens katastrofmorgon så insåg jag att det var dags att göra något åt saken innan jag eldade upp allt i ren frustration. I drygt två timmar höll jag på och gick igenom varenda plagg. Och resultatet är enastående måste jag säga. Det har nog aldrig sett så bra ut, inte ens när garderoben var ny. Byxor för sig, skjortor prydligt upphängda, kläder att ha på jobbet på samma ställe så att det är lätt att hitta och kombinera. Ett riktigt mästerverk. Det är dock nu det svåra börjar, nämligen att försöka hålla det på den här nivån. Jag har gjort tappra försök förut men det har ända slutat med en stor hög på översta hyllan där nytvättat, använt och kasserat försöker samsas. Det har inte varit ett jättebra system. Igår lyckades jag faktiskt fylla två stora papperskassar med kläder som jag inte har använt på minst sex månader. Gjorde även en förteckning av vad jag plockat bort så att om det skulle knipa så vet jag var jag har gjort av grejerna. Nu måste jag köpa någon bra förvaring som jag kan ha allt i och sen ställa ner i källaren. Om det är något jag har svårt för så är det att göra mig av med gamla kläder. Då spar jag det hellre i källaren ett tag tills jag är helt säker på att kläderna aldrig kommer att hamna i garderoben igen. Den processen brukar dock hålla på några år och oftast måste jag ta ställning den dag då jag ska byta bostad och inser att jag inte kan släpa med mig hundratals kartonger med Kan-vara-bra-att-ha-saker. Men den dagen den sorgen. Nu är jag iaf jättenöjd med min insats. Och imorse gick det så smidigt med kläderna att jag lyckades komma till jobbet min normala tid trots att jag gick upp nästan 20 minuter senare. Det lönar sig med ordning och reda.

Ja, då är det bara några timmar kvar på den dag som jag har fruktat under en sån lång tid. Men nu när den verkligen är här måste jag säga att det inte känns så illa. Stor del av ångesten berodde ju på att jag inte tycker att jag har åstadkommit något under det gångna året. Men om jag ska vara helt ärlig så har jag ju faktiskt fått en hel del erfarenhet. Jag kan och vet säkert saker nu som jag inte kunde och visste för ett år sedan. Både jobbmässigt och privat. En av mina bästa vänner har sagt att man inte blir äldre utan bara klokare och jag tror det stämmer. Jag känner mig inte särskilt mycket äldre nu än vad jag gjorde för några år sedan. Jag ser mig fortfarande som 23. Däremot så finns det nog en hel del saker som jag idag gör som ett rinnande vatten men som då hade varit riktigt knivigt. Därför känns det rätt bra att vara 27. Jag får helt enkelt se till att göra det bästa av den åldern.

Bjöd på hembakta brownies idag och lite annat smått och gott på jobbet och det var verkligen uppskattat. Mina brownies gick åt som smör och det tar jag som ett bra betyg. Tänkte snart ta och knalla hemåt och fortsätta dagen i M:s sällskap. Det är alltid mysigt. Hoppas att maten som jag har planerat blir bra. Till efterrätt blir det chokladfondue. Det blir premiär för mitt lilla fondue-set som jag fick i julklapp. Blir spännande.

Fy vilken morgon! Ingenting har gått min väg idag. Sista dagen som 26-åring. Ska detta år sluta med en riktig katastrof? Det värsta är att jag inte hade en aning om att det skulle bli så här. Kom nämligen upp bra, hann äta frukost i lugn och ro, inget strul i badrummet. Men sen började det: kläderna. Det jag så fint hade tänkt ut i huvudet visade sig se riktigt illa ut på. Lite så där som när man var liten och skulle börja välja kläder själv och det visade sig att man inte alls var redo för det än. In i sovrummet igen för att rota bland alla kläder som ligger i en stor hög intryckt i garderoben. Drar ut en långskjorta och en cardigan och pustar ut. Det ordnade sig! Tills jag kommer ut i hallen och ser mig i spegeln. Katastrof. Det passar inte alls ihop. Nu börjar paniken komma. De minuter som jag alldeles nyss hade till godo har plötsligt tickat iväg och nu är jag sen! In i sovrummet för tredje gången. Nu krävs det ett säkert kort. Det finns inget utrymme för experiment. Det får helt enkelt bli något från förra veckan. Klart. Inte toppen men iaf anständigt. Fyller på vattenflaskan, stoppar i skorna i kassen och så iväg. Puh. Det var på håret. Känner mig ändå nöjd att jag kom iväg så pass bra trots allt strul. Efter att ha kommit 1/3 till jobbet så slår det mig plötsligt. Stoppade jag ner plånboken i väskan? Sliter upp väskan och konstaterar snabbt att, nej, jag har inte lagt ner plånboken. Bara att vända om. Känner hur svetten rinner längs ryggen trots att det är 3 minusgrader ute. Pinnar på som bara den och känner snart att jag börjar få kramp i smalbenen. Kommer tillbaka till lägenheten, upp för trappan, in, hämta plånboken och så ut igen. Nu är klockan snart halv åtta, normalt sett är jag nästan framme vid den här tiden. Känner att det kan bli tight att gå ner och ger mig ner till tunnelbanan. Köper biljett och rusar ner till perrongen. Självklart missar jag precis det tåg som står inne så jag får vänta maximal tid på nästa. Nästa tåg som kommer är naturligtvis fullsmockat med folk. Jag är inte förvånad. Anländer till jobbet fem i åtta med andan i halsen och håret blött av svett. Känner mig fräsch. Stapplar in på kontoret och sätter igång datorn. Och här sitter jag fortfarande. Har inte riktigt lyckats åstadkomma något vettigt hittills. Jag hoppas verkligen att dagen fortsätter på ett lugnt sätt. Tror inte att jag pallar med några fler obehagliga överraskningar.