tysklandssvenskan

Jag har extremt torra händer, inte bara när det är kallt och torrt ute utan även under sommarhalvåret. Jag har prövat de flesta handkrämer som finns men har inte hittat någon som har varit riktigt bra. Mitt största problem är mina nagelband och huden närmast naglarna. Nu har jag dock hittat en kräm som funkar rätt bra för mina små händer; Neutrogena Norwegian Formula. Den kanske inte gör mina händer supermjuka men det hindrar de iaf från att spricka sönder totalt. När mina nagelband däremot inte alls vill samarbeta hjälper inte heller denna kräm något vidare. Som tur är har jag en liten life saver i form av Apotekets nagelbandsolja. Efter några kvällars insmörjning med den så ser nagelbanden riktigt friska ut. Dessa två produkter är numera måsten på mitt sängbord.

(Bilder från www.neutrogena.de och www.apoteket.se)

När jag ser en naturfilm med apor som på något fiffigt vis lyckas öppna en stenhård nöt eller använda en pinne som redskap för att pilla ut myror ur ett träd så blir jag alltid lika fascinerad. Man ser hur de tänker och tänker och till slut går det upp ett litet ljus och de lyckas få i sig nöten/myran. Med samma fascination betraktar jag mina kollegor när de försöker logga in på datorn. Jag ser att de är förvirrade. Det är något farligt över denna maskin men de ger sig inte. De ska in i den! Det knappas och klickas men utan resultat. En annan kollega tillkallas. Kanske kan de tillsammans lösa detta mysterium. Det letas bland lappar och anteckningar. Kanske finns det en ledtråd någonstans? Nu börjar de bli frustrerade och det förut så timida knappandet har förvandlats till ett desperat bankande på tangentbordet. Men det går inte. Det dröjer inte länge innan jag hör en svag stämma vid dörren: "Det verkar vara något fel på datorn. Det går inte att logga in." Jag misstänker starkt att det inte är datorn det är fel på och mycket riktigt. Efter ett försök med rätt lösenord sätter datorn igång. Fascinationen bland mina medarbetare är stor. Ett mirakel har skett! Fantastiskt.

Enda skillnaden mellan kollegorna och aporna är att aporna inte behöver min hjälp för att lyckas.   

Idag är det en sån här dag när minuterna bara segar sig fram. En typisk måndag trots att det är tisdag. Det lustiga är att jag har varit upptagen i stort sett hela tiden och då brukar tiden vanligtvis gå fort. Men inte idag alltså.

Jag har varit lite irriterad idag känner jag. Till stor del beror det på att jag får så många korkade frågor. Ett exempel: På mitt skrivbord står två postfack. Det ena är märkt med mitt namn och det andra är märkt med "Extrabeställningar". In kommer en kollega med en extrabeställning. För mig är det solklart vart beställningen ska hamna men det är det tydligen inte för andra. Kollegan ställer nämligen denna intelligenta fråga: "Jag har en extrabeställning här. Ska jag lägga den bland extrabeställningar eller i det andra facket?" Ja, vad tror du själv? Vad verkar mest logiskt? Självklart ska du lägga den i det fack som är markerat med "Extrabeställningar". En halvtimme senare hittar jag en annan beställning i facket med mitt namn. Det går tydligen inte att vara övertydlig här.

Här på jobbet har vi en så kallad "slumpknapp" som vi måste trycka på när vi går hem. Lyser det grönt är det bara att knalla vidare men lyser det rött måste man visa upp innehållet i väskan för vakten. För att det inte ska bli något trassel när man har med sig privata saker kan man fylla i små gula lappar där artikeln skrivs upp och så får man en datumstämpel på sin lapp. Skulle det lysa rött visar man bara upp lappen som då är ett bevis på att man inte har stulit grejen på jobbet. Häromdagen lyste det rött när jag tryckte på knappen och lydig som jag är vände jag om. Då jag hade med mig en iPod och en parfym visade jag upp mina lappar för dessa saker. Frid och fröjd tänkte jag. Vakten ber mig även visa vad jag har i min kasse. Inga problem. Där har jag nämligen bara vattenflaska, paraply och mina vantar och mössa från morgonen. "Har du lapp för de där grejerna?" frågar vakten och jag börjar fundera på om han är lite korkad, jag visade ju precis lapparna. "Eh, för vad menar du?" "Ja, för vantarna." "Ja, men dem hade jag ju på mig imorse så dem har jag ingen lapp för. Normalt sett ska man inte behöva någon lapp om man har sakerna på sig." "Ja, men du har ju de inte på dig nu. Tänk på det till imorgon. Antingen tar du en lapp eller så tar du upp dem ur kassen när du går hem." Det är här jag blir lite konfunderad. Om jag håller vantarna i handen alternativt har dem på mig, så har jag inte stulit dem. Ligger de däremot i min kasse så är jag en simpel tjuv. Lite märkligt. Antingen gör man en regel som säger att vantar inte behöver någon lapp, oavsett om de sitter på handen eller ligger i en påse, eller så ska de alltid ha lapp. Så är det nämligen med paraplyer, där behöver man ingen lapp även om det ligger i väskan/kassen/handen. Dock skulle det ju bli lite fånigt om man var tvungen att ha paraplyet uppslaget när man gick hem bara för att bevisa att det minsann inte är stulet. Idag tar jag dock det säkra före det osäkra och sätter på mig vantarna innan jag går ut. Jag tog nämligen ingen lapp för dessa imorse.