tysklandssvenskan

Idag var vi på sista undersökningen här i Tyskland. Pillbert hade vuxit som bara den och nu kunde vi se både armar och ben och ett litet hjärta som pickade fort, fort. Han rörde en hel del på sig och verkade inte tycka att det var särskilt spännande att bli tittad på. Det ska bli så spännande att se vad det blir för en liten parvel som kommer ut om 29 veckor. Mina värden var också bra och det kändes ju betryggande. Det enda som störde mig var den extremt långa väntetiden. Över en timme fick vi vänta innan det var dags att komma in i ett annat rum för att sedan vänta där i ytterligare tio minuter. Undersökningen var över på ca 5 minuter så mycket väntan för lite jobb. Ett av mina kriterier när det gäller att hitta en barnmorska i Sverige är definitivt kort väntetid. Jag inser dock att det kan bli ett svårt krav att tillgodose.

Imorgon är sista arbetsdagen och det är faktiskt med blandade känslor som jag kommer lämna jobbet imorgon eftermiddag. Jag trodde att jag skulle känna mig mer lättad men faktum kvarstår att jag har haft riktigt kul där, lärt känna många trevliga människor och lärt mig en hel del. Men det ska ändå bli skönt att avsluta den här tiden med äran i behåll och flaggan i topp. Jag kommer att sakna många och bli saknad av fler. Allt som allt känns det bra. Jag är redo för nästa fas i mitt liv och jag vet att den fasen kommer att bli toppen. Det vet jag för att Pillbert kommer att vara en del av den.