tysklandssvenskan

Äntligen fredag! Veckorna går så ohyggligt långsamt nu när jag väntar på den sista dagen. 10 arbetsdagar kvar efter den här. Egentligen är det ju ingenting. Men tiden segar sig fram och då jag undviker arbete i största möjliga mån så går det inte direkt fortare. Men nu är det helg och det är ljuvligt skönt. Dock känner jag av lite halsont, förmodligen efter att ha suttit i luftkonditionerat rum i några veckors tid. Förhoppningsvis blir det inte värre än lite obehag.

Min jobbtelefon är trasig men inte orkar jag bry mig om det. Om två veckor spelar det mig ingen som helst roll om det ringer eller ej och tiden där emellan är inte heller så viktig. Alltså ser jag det som en automatisk samtalsrensare. Vissa samtal ringer det, andra inte. Trevligt så.

Idag ska jag och M träffas på stan efter jobbet. Mycket angenämt. Vad vi ska göra är dock oklart men det brukar alltid bli trevligt. Jag är väldigt sugen på ett glas rosévin men det blir det inget med. Ett glas iskallt vatten är dock inte heller så dumt.

Mitt luktsinne har utvecklats något enormt. Jag känner dofter på mils avstånd och saker som jag har tyckt inte luktar något alls stinker fullkomligt nu. Som mina vitamintabletter. För några veckor sen var tabletterna totalt luktfria. Inte ens en antydan till lukt. Nu känner jag lukten av dem redan när jag kommer in i köket. När jag ska svälja dem får jag nästan hålla för näsan för att inte lukten ska bli mig övermäktig. När M har druckit en öl känner jag hans ölandedräkt från andra rummet. Men det är tydligen fullt normalt att få ett luktsinne som en spårhund när man väntar en liten bebis. Där ser man.

5 timmar kvar. Sen är det helg. Jag känner lukten av den nu. Sniff sniff.