Stolt
Den här veckan har minst fyra dagar för mycket. Den tar ju aldrig slut! Jag har kämpat på i en evighet men det är ändå bara torsdag. Dock misstänker jag att helgen kommer att gå rasande snabbt.
Igår imponerade jag på mig själv genom att gå och träna direkt efter jobbet. Kände mig oerhört stolt efteråt. Jag har upptäckt att det inte är själva träningen som är det jobbigaste utan det är att faktiskt komma iväg. Vetskapen om att behöva ge sig ut igen kort efter att man kommit hem är på gränsen till smärtsam. Väl utanför dörren igen så känns det rätt bra. Körde inget jättelångt pass, 40 minuter på löpbandet, men det räcker för att känna sig duktig. Dessutom försvinner inte hela kvällen då. När jag kom hem blev det spenatsoppa med ägg till middag som M hade gjort och till det ett nytt avsnitt av Goodbye Deutschland. Tyvärr var Italien-familjen inte med i det avsnittet men som tur var så fanns det andra dårar som bidrog till en hel del skratt. Jag vet inte om deltagarna i programmet är modiga eller korkade men det lutar nästan åt det senare alternativet. När man tex startar sin Piratbar 15 km från närmaste hotell på Jamaica och blir förvånad när ingen kommer, då undrar jag lite hur man här räknat för att få verksamheten att gå ihop. Misstänker att många av dessa drömmar kommer dö fortare än kvickt. Men underhållande är det iaf.
Igår imponerade jag på mig själv genom att gå och träna direkt efter jobbet. Kände mig oerhört stolt efteråt. Jag har upptäckt att det inte är själva träningen som är det jobbigaste utan det är att faktiskt komma iväg. Vetskapen om att behöva ge sig ut igen kort efter att man kommit hem är på gränsen till smärtsam. Väl utanför dörren igen så känns det rätt bra. Körde inget jättelångt pass, 40 minuter på löpbandet, men det räcker för att känna sig duktig. Dessutom försvinner inte hela kvällen då. När jag kom hem blev det spenatsoppa med ägg till middag som M hade gjort och till det ett nytt avsnitt av Goodbye Deutschland. Tyvärr var Italien-familjen inte med i det avsnittet men som tur var så fanns det andra dårar som bidrog till en hel del skratt. Jag vet inte om deltagarna i programmet är modiga eller korkade men det lutar nästan åt det senare alternativet. När man tex startar sin Piratbar 15 km från närmaste hotell på Jamaica och blir förvånad när ingen kommer, då undrar jag lite hur man här räknat för att få verksamheten att gå ihop. Misstänker att många av dessa drömmar kommer dö fortare än kvickt. Men underhållande är det iaf.
Kommentarer
Trackback
