Inte ens arbetet får man ha ifred

Igår så förberedde jag lite arbete för idag. På grund av att vissa människor inte var på plats kunde jag inte avsluta det hela på en gång, något jag annars föredrar. För att inte glömma bort det idag så la jag det högst upp i min hög på mitt skrivbord. Imorse när jag kom till jobbet är pappret borta. Puts väck. Det har inte halkat ner bakom skrivbordet och inte heller hamnat någon annanstans i högen. Min slutsats är därför att någon tagit med sig pappret. Naturligtvis utan att lämna något meddelande. Jag frågar mig nu varför. Det är normalt sett jag som fixar de här sakerna och arbetsskygghet är ett virus som spritt sig bland kollegorna. Jag betvivlar därför starkt att någon valt att avsluta arbetet frivilligt. När de inte ens blivit ombedda. Så att istället för att enkelt och smidigt kunna avsluta arbetet måste jag nu först luska ut vem som tagit pappret, om det har avslutats på rätt sätt och eventuellt göra om det idag igen. Jag blir så trött. Är det för mycker begärt att få ha sina saker ifred? Det är nämligen inte första gången som det händer. Själv skulle jag aldrig komma på tanken att ta saker från någon annan, speciellt inte arbete. Hur tänker man? "Åh, här har någon förberett något. Jag tar med det trots att jag inte har någon aning om vad som ska göras. Det kommer säkert att uppskattas. Jag är verkligen en hygglig kollega." Jag hoppas verkligen att det finns en bra förklaring till det här. Annars är det jag som inför lås på alla saker så att jag vet att de inte försvinner efter min hemgång. Tjuvar och banditer. De finns överallt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0